Det globala sysselsättningsgapet för funktionshindrade: OECD-, ILO- och WHO-data och vad det säger oss

Omfattningen av gapet

Sysselsättningsgapet för personer med funktionsnedsättning — skillnaden i procentenheter mellan sysselsättningsgraden för personer med och utan funktionsnedsättningar — är en av arbetsmarknadens mest bestående strukturella egenskaper. Det är relevant för en mycket stor befolkningsgrupp: Världshälsoorganisationen uppskattar att 1,3 miljarder människor — cirka 16 % av världens befolkning, eller ungefär 1 av 6 — upplevelse betydande funktionsnedsättningar. WHO identifierar uteslutning från sysselsättning som en av de strukturella barriärer som driver hälsoskillnader för personer med funktionsnedsättningar.

De mest aktuella harmoniserade uppgifterna för en stor grupp länder kommer från Europeiska unionen. Enligt EU:s Joint Employment Report 2026 (baserad på Eurostat EU-SILC-data för personer i åldern 20–64 år):

Rapporten beskriver arbetsmarknadsintegreringen för personer med funktionsnedsättningar som försämrad på EU-nivå under 2024.

Variationer mellan länder

Gapet är inte enhetligt. I EU under 2024, enligt Joint Employment Report 2026:

• Gapet var över 20 procentenheter i alla medlemsstater förutom en — Slovenien, den "bästa aktören", där det minskade med 3,1 enheter till 14,2.
• I Rumänien, Kroatien, Litauen, Irland, Polen, Bulgarien och Belgien översteg gapet 30 procentenheter. Belgien registrerade ett gap på 33,1 enheter.
• Kroatien, Irland och Polen registrerade ökningar tillsammans med stora gap på över 35 enheter.
• Österrike och Nederländerna gjorde vissa framsteg och ligger bland länderna "bättre än genomsnittet", tillsammans med Tjeckien, Estland, Tyskland, Finland, Frankrike och Lettland.

En variation av denna storlek tyder på att politik, institutioner och arbetsmarknadsstruktur är viktiga — men nästa avsnitt förklarar varför landrankningar bör läsas med försiktighet.

Varför jämförelser mellan länder kräver försiktighet

Sysselsättningssiffror för personer med funktionsnedsättning beror mycket på hur funktionsnedsättning definieras.

• Avbrott i statistiska serier. Joint Employment Report noterar att Danmark, Spanien, Italien, Portugal och Rumänien alla rapporterade avbrott i serier under 2024, och gapet ökade i alla fem länder. I Italien ändrades gapet till exempel från 15,9 till 25,1 enheter efter avbrottet — en förändring som inte tillåter en korrekt ekonomisk tolkning, och som ensamt står för ungefär hälften av förändringen på EU-nivå.
• Självrapporterad funktionsnedsättning. En OECD-arbetsrapport (2025) påpekar att de flesta mätningar bygger på att människor själva rapporterar huruvida ett hälsotillstånd begränsar deras dagliga aktiviteter. Dessa mätningar är dåligt jämförbara mellan länder och över tid, eftersom sannolikheten för att människor rapporterar en funktionsnedsättning påverkas av deras miljö — och en framgångsrik politik kan även förändra hur människor rapporterar funktionsnedsättning på sätt som gör att gapet ser värre ut.
• Bättre mätmetoder. OECD-rapporten rekommenderar att komplettera det konventionella gapet med ett prevalensjusterat gap och att bygga skalor från specifika frågor om funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar. Med dessa mer robusta metoder observeras att länder med lägre samlet sysselsättningsgrad ofta har lägre sysselsättningsgap för personer med funktionsnedsättning — och frågar hur vissa länder lyckas kombinera höga sysselsättningsgrader för personer med funktionsnedsättning med låga gap.

ILO gör en liknande poäng ur ett globalt perspektiv: bland de 65 länderna i en studie från 2024 varierade andelen personer med funktionsnedsättning i arbetsför ålder från mindre än 1 % till över 13 %, vilket återspeglar skillnader i uppfattning, kultur och medvetenhet samt mätskillnader mellan enkäter.

Global evidens från ILO

En ILO-arbetsrapport (Ananian och Dellaferrera, 2024) analyserade nationella hushållsenkäter från 65 länder som omfattar alla regioner och ekonomiska utvecklingsnivåer. Den fann att:

• Deltagande: att ha funktionsnedsättningar minskar sannolikheten för arbetsmarknadsdeltagande med 29 procentenheter för män och 20 procentenheter för kvinnor i genomsnitt, även efter kontroll för ålder och utbildning.
• Arbetslöshet: när de deltar på arbetsmarknaden är personer med funktionsnedsättningar mer benägna att vara arbetslösa — med 8 procentenheter för män och 7 för kvinnor. Arbetslöshhetsgapet verkar snävare i utvecklingsländer.
• Lön: bland de 30 länder med löndata tjänar anställda med funktionsnedsättningar 12 % mindre per timme än sina motsvarigheter utan funktionsnedsättning, och tre fjärdedelar av detta gap förklaras inte av skillnader i utbildning, ålder och yrke. Gapet når 26 % i låg- och lägre-medelinkomstländer och är 9 % i utvecklade länder.
• Kön: där lönen kan delas upp efter kön verkar kvinnor med funktionsnedsättningar tjäna mindre i genomsnitt än män med funktionsnedsättningar.

Gapets struktur

Efter utbildning

Anställda med funktionsnedsättningar tenderar att ha lägre utbildningsnivå: bland de 30 länderna i ILO:s lönundersökningsgrupp hade 38 % av anställda med funktionsnedsättning inte uppnått grundskolonivå, jämfört med 28 % av andra anställda. ILO kopplar detta till de barriärer som personer med funktionsnedsättningar kan möta när de försöker få tillgång till utbildning tidigt i livet.

Efter yrke

Arbetare med funktionsnedsättningar är överrepresenterade i elementära yrken (24 % jämfört med 16 % för anställda utan funktionsnedsättning) och underrepresenterade bland chefer, professionsutövare och tekniker (28 % jämfört med 38 %).

Efter arbetsmönster

Arbetare med funktionsnedsättningar arbetar ofta deltid: 13 % arbetar mindre än 20 timmar per vecka, 5 procentenheter mer än andra arbetare. I utvecklingsländer är de också oftare på tillfälliga kontrakt (44 % jämfört med 38 %).

Orsaker till gapet

Beviset identifierar både utbudssidiga och efterfrågesidiga orsaker.

Utbudssida (Individuell)

• Hälsotillstånd som direkt begränsar arbetskapaciteten
• Lägre utbildningsnivå (delvis orsakad av otillgängliga utbildningssystem)
• Ersättningssystem där den ekonomiska fördelen från arbete kan vara liten

Efterfrågesida (Arbetsgivare)

• Statistisk diskriminering: arbetsgivare fattar anställningsbeslut baserade på antaganden om produktiviteten hos den grupp kandidaten tillhör, snarare än att bedöma individen
• Överdriven kostnad för anpassningar: ILO noterar att arbetsgivare ofta överdriver kostnaden för att tillhandahålla arbetsplatsanpassningar
• Otillgänglig rekrytering: ansöknings-, intervju- och urvalsproc​esser — inklusive onlinerekrytering — som inte är tillgängliga för kandidater med funktionsnedsättning
• Otillgängliga arbetsplatser: fysiska miljöer, digitala system och arbetsprocesser som inte är anpassade

Fältexperiment — vanligtvis omfattande fysiska funktionsnedsättningar i utvecklade länder — har tillhandahållit bevis för att diskriminering på arbetsmarknaden mot personer med funktionsnedsättningar förekommer, enligt sammanfattningen från ILO.

Institutionell

• Passiv ersättningsutformning som försvagar det ekonomiska incitamentet att söka arbete
• Otillräcklig kapacitet i stödd sysselsättningsservice
• Yrkesrehabilitering fokuserad på behandling snarare än arbetsplatsering
• Antidiskrimineringslag som är svagt tillämpad

Vad som fungerar: Beviset

Individual Placement and Support (IPS / stödd sysselsättning): IPS — snabb jobbsökning för konkurrensutsatt sysselsättning med löpande stöd — är en evidensbaserad modell som ursprungligen utvecklades för arbetsföra vuxna med allvarliga psykiska sjukdomar. En systematisk granskning och metaanalys från 2023 av randomiserade kontrollerade studier för unga vuxna med psykiska hälsotillstånd (Bond et al.) fann att alla sju inkluderade studier visade en signifikant högre sysselsättningsgrad för IPS: 58,3 % av IPS-deltagarna var konkurrensmässigt sysselsatta under uppföljningen, jämfört med 32,4 % av kontrolldeltagarna.

Andra åtgärder: Lönebidrag, arbetsgivarinriktade anpassningsfonder, tidig intervention under sjukfrånvaro, sysselsättningskvoter och frivilliga arbetsgivarscheman används alla i stor omfattning. Deras effektivitet beror mycket på utformningen — till exempel på hur väl de är inriktade, om de kombineras med praktiskt stöd och hur de tillämpas — så beslutsfattare bör leta efter utvärderingar av det specifika programmet snarare än att anta att en åtgärd fungerar överallt.

Källor

• World Health Organization (2023): Disability (faktablad) — https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/disability-and-health
• European Commission / Council of the EU (2026): Joint Employment Report 2026 — https://employment-social-affairs.ec.europa.eu/joint-employment-report-2026_en
• Eurostat (2025): Employment gaps for women & people with disabilities — https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/w/ddn-20250527-1
• OECD (2025): Geiger, B. and Prinz, C., Measuring disability employment gaps: How to get robust comparisons across countries and over time, OECD Social, Employment and Migration Working Papers No. 314 — https://www.oecd.org/content/dam/oecd/en/publications/reports/2025/12/measuring-disability-employment-gaps_3d4a31d3/2d0be829-en.pdf
• ILO (2024): Ananian, S. and Dellaferrera, G., A study on the employment and wage outcomes of people with disabilities, ILO Working Paper 124 — https://www.ilo.org/sites/default/files/2024-08/WP124_web.pdf
• Bond, G.R. et al. (2023): A Systematic Review and Meta-analysis of IPS Supported Employment for Young Adults with Mental Health Conditions, Administration and Policy in Mental Health and Mental Health Services Research 50:160–172 — https://ipsworks.org/wp-content/uploads/2023/09/23-bond-systematic-review-of-IPS-for-young-adults-1.pdf